“Ett gathörn i Vasastan. En man i hörlurar, jeans och träningsskor. En take-away-kaffe i ena handen, en påse i sin andra. Pekfingret pekar framåt, som om det inte fick plats runt muggen. Han har precis passerat ett övergångsställe, och går nu vidare framåt. Passerar den lilla lucka mellan fastigheterna där solens strålar skiner igenom, når fram mot marken.
Hörlurarna skärmar honom från omvärlden. Men han kan inte värja sig mot sin skugga. Den som solen skapar. Skuggan med den stora magen som obarmhärtigt breder ut sig över fasadväggen.
Solen avslöjar inte bara mannens siluett. Den skapar också en ljusexlosion i fönstret över mannen. Det är som att en bomb smäller av. Eller att en utomjording beamats dit.
Det är fingrets fel att jag tänker på ufon. Mannes utsträckta finger får mina tankar att sväva iväg mot barndomens bioupplevelser. ET phone home dyker upp, och vill inte försvinna iväg.
Så kan det gå när tankarna får sväva…
Snyggt komponerad bild. Både humoristiskt och estetiskt fångad.”